Konstigt, tiden har gått och vi har lagt det mesta bakom oss men just de senaste dagarna har de primitiva känslorna dykt upp igen. Sorgen, vreden, ilskan. Förmodligen är det rester som legat inkapslade medan jag har haft fullt upp med att hantera vardagen.
Det är synd att verkligheten ser ut som så att vid en eventuell polisanmälan, oavsett vad det gäller, så ställs otroligt höga krav på den drabbade. Och är det som i det här fallet barn så drar iaf jag mig otroligt för att göra något. Mina barn har utstått tillräckligt och jag får trösta mig med tanken att "what goes around comes around". Dvs, någonstans någon gång kommer verkligheten ikapp och att livet då reglerar det som tidigare inträffat.
Men visst vill en del av mig fortfarande ha upprättelse, visst är en del av mig fortfarande sugen på att "hänga ut" människor. Skriva till tidningen, låta allt komma fram. Läste bl a i senaste Mama om en familj där pappan blev felaktigt anklagad för barnmisshandel och då väcktes tanken att kontakta dem för en artikel, anonym dock.
Vet inte om jag ska eller inte. Jag låter det ligga och mogna så får jag se vart tanken tar vägen. Vad tycker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har läst Din blogg och hittat lite tröst.
SvaraRaderaSitter i nästintill karbon-kopia av Ert helvete.
Lika arg,ledsen,trött,frustrerad är jag just nu men detta kanske visar att det finns ljusning.
Kram på Dig, och alla de dina runtomkring
Det finns alltid en väg ut, även om den känns långt borta och svår att hitta när man sitter mitt i skiten. Maila mig gärna på:
SvaraRaderaoskyldigtanklagad@hotmail.com om Du vill bolla mer. Lycka till, jag håller tummarna!
Stackare! Jag lider med Dig, men det finns alltid en väg ut även om den känns svår att hitta när man sitter mitt i skiten! Lycka till, tänker på Dig och håller tummarna! Vill Du bolla mer får Du gärna maila mig på:
SvaraRaderabullibumpa@hotmail.com
Kram fr "oskydligt anklagad" som inte orkar logga in
anklagad är oskyldig till dess skuld fastställs av domstal (Europakonventionen artikel 6).
SvaraRaderaBeroende på vad du är anklagad för har du att riskera åtal och eventuellt fällande dom. Har du anklagats för våldsbrott eller hot mot en kvinna i en närdtående relstion så blir du åtalad och dömd utan beviskrav, tyvärr. Anklagelsen är tillräcklig som bevis. Tyvärr ser det ut på det sättet. För att klara dig måsdte du bevisa mycket starkt att du är oskyldig. Detta låter sig tyvärr oftast inte göras.
Lycka till men troligen blir du åtalad och döms. Den enda trösten som jag kan ge att du inte är ensam. Många,många fler blir dömda bara på enbart skvaller.