Skönt av skriva av sig lite av skiten igår, det lättade! Och gårdagen var en bra dag för lilltjejen, inte ett ord om de tidigare kompisarna utan tvärs om ett vilt bubblande om de nya. Det var skuttande steg från skolgården, kaxigheten rann av och fram kom ett barn till skillnad från den lilla stöddiga tjejen som funnits där.
Snacka om skillnad, vilken otrolig påverkan trygghet och tillit gör. Och vilken skada det gör när den inte finns där. Kan inte låta bli att gnälla lite till men jag blir fan i mig mörkrädd när jag hör hur de vuxna kring lilltjejen tidigare resonerade. Och det gäller både skolledning, lärare och övriga föräldrar.
Deras resonemang var i princip;
Synd att Lilltjejen blivit utsatt, och skaffat sig det hårda skalet som attityd. Men om hon slutar med det så ska vi se till att barnen slutar att utsätta henne.
Verkar otroligt logiskt! Vilken vuxen skulle acceptera att en arbetskamrat säger "jag har förstått att jag har uppfört mig dumt mot Dig och att det är därför Du lagt på Ditt hårda skal. Men om Du börjar säga förlåt och slutar med Ditt hårda skal så ska jag bli snäll".
Visst verkar det smart? IQ fiskmås!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att läsa att lilltejen mår bra ;)
SvaraRaderaMonica
ja käre tider. det livet lärt mej, den hårda vägen, är att människor som ras överlag är en skitpratande, egoistisk sådan, som alltid tänker på sig själva innan andra...det är väl därför jesus blev så "upphöjd" en människa för 2000 år sen som faktiskt tänkte på andra före sig själv wow..sånt händer alltså bara sisådär vart tvåtusende år...eller liknande ...
SvaraRaderaså sällsynt är det med vanlig kurage, mod, mod att hänga ut sig själv för någon annan, mod att ställa upp för någon annan trots att man hamnar i trubbel själv
jag är en sån människa som alltid kan fajtas för andra, och har gjort så ett tiotal gånger minst...och alla dessa tiotalet gånger som jag tagit en fajt för någon annan, så har jag alltid fått skiten, aldrig sett skymten av att någon skulle fajtas för mej om man säger-)
jag håller mig till djur. människor gör en besviken så pass många gånger både medvetet och omedvetet. En märklig ras. du har bara dej själv, ingen annan liksom. man står ensam när det blåser om kring en. ingen som kommer med ett vindskydd.
och tyvärr förvandlar detta mej till en av dom människorna som inte längre orkar föra någon annans kamp, jag är en egoist, en som tänker på att jag och min familj har det bra innan nån annan, precis sån man inte vill vara, men måste för att överleva.
det är en tuff värld vi lever i tyvärr. många goda människor är otroligt lätträknade.
såna där ordspråk som "ärlighet varar längst" är bara just det , ett ordspråk...inget som är sant. jag är jättebesviken på människosläktet just att deras (våran) mest grundläggande egenskap är egoism. inte medmänsklighet eller kärlek, bara att skydda sitt, vara bäst, prata skit, tävla om vem som har mest pengar, vänner, aktiviteter, bäst uppfostrade barn, smalast, snyggast, blä
tänk...om världen vore som man ville...
men men vi får kämpa på och jag tror att ditt beslut var så rätt så, jag hade inte haft mitt barn i den gamla skolan alls....
tusen kramar
anna