Nu blev det svårt - igen! Över en vecka har gått, den "nygamla" läraren är ett mirakel av sunt förnuft, medkänsla och insikt. Hon har haft många snack med lilltjejen, varit med i det undanskymda, känt av och lyssnat, alla tentakler ute. Beredd att rycka in för det minsta lilla, utan att för den saken skull överdriva situationer.

Hon ringde mig i fredags bara för att rapportera och idag hade vi ett nytt snack. Lilltjejen verkar på väg att landa, återfå tryggheten och då ber hon oss att tänka till en gång till vad gäller polisbesök i klassen. Är det av godo för lilltjejen eller inte? Kan det vara så att det istället väcker saker till liv, som verkar lägga sig. Hon gör så som vi vill, men ville bara att vi skulle tänka en gång till.

Hon kommer under alla omständigheter mycket snart ha en temadag i klassen, där man gör rollspel, grupparbeten mm kring temat livskunskap och med fokus på ryktesspridning. Kanske det räcker?

Just nu lutar vi åt att hon har rätt, att det kanske ska avvaktas och se. Låta lugnet cementeras och ha polisen i "backfickan" om det visar sig att det kokar under ytan.

Däremot dyker tankarna upp, vad gör vi med föräldrarna? Ska polisen komma dit och föreläsa för oss? Då kommer ALLA veta om det. Idag KANSKE inte alla vet om det. Det är föräldramötet snart, maken vägrar gå så jag kommer få gå dit solokvist. Vilka vet? Vilka tror på oss? Vilka har beslutat sig för att vi är bovarna i dramat? Jag var inte populär innan, eftersom jag har en tendens att säga vad jag tycker - inte helt bekvämt. Å andra sidan, jag behöver inte vinna några popularitetstävlingar, bara de inte tar ut det på mina barn.

Just nu är det känslan av upprättelse och instinkten om vad som är bäst för lilltjejen som slåss, och jag är inte helt säker...