onsdag 24 juni 2009

De senaste dagarna har jag pratat med de människor som står mig nära, som jag liter på. För hur konstigt det än verkar så törs jag inte prata med alla. Just den där "ingen rök utan eld" mentaliteten som finns lägger band på min tunga.

Oskyldig till man befunnits skyldig finns inte i ett sånt här läge. Och jag kan på sätt och vis förstå det, för pedofiler är i mitt tycke det absolut lägst stående varelser som finns. De har inget existensberättigande vad mig anbelangar. Och jag kan lova dyrt och heligt att om min man hade varit skyldig hade vi inte behövt koppla in rättvisan. Jag hade redan löst det!

Polisen frågade mig om jag trodde att han var oskyldig. Jag tror inte, jag vet. Då sa hon att det är många kvinnor som sagt samma sak, som har varit helt oförstående när deras makar sedan blivit avslöjade. Men jag går inte på det! För jag är övertygad att om man är en något sånär sund, öppen och närvarande person. Med en sund empati och intresse för sina barn så visst fan märker man om de far illa. Jag kan se på mina döttrar direkt om det hänt något under dagen, utan att ett endaste ord yttras. Det är bara att se glimten i deras ögon. Eller avsaknaden av den. Att använda sig av sin intuition, då vet man. Speciellt om det är ens eget barn det handlar om.

Just när saker började lägga sig kom nästa smäll..... Ett brev från Tingsrätten. Visserligen ren formalia, men när vi ägnad de senaste dagarna åt att läka och prata med psykolog. Börjar hitta rätt balans och då kommer en delgivning. Visst förstår jag att det måste gå till på det sättet, men i dagens teknikålder - kunde man inte få fram att fallet är nedlagt, inga som helst misstankar kvarstår osv så hade det här brevet inte behövts skickats?

Rent formellt är det som så att när ett barn skall förhöras måste en vårdnadshavare vara med. I fall som detta, då man misstänker en av föräldrarna som förövare, så får inte den andra föräldern vara vårdnadshavare under förhöret eller få vetskap om detta. Iaf inte då man är sammanboende eller gifta, för då kan man påverka varandra.

M a o så utses en av åklagaren, oftast en advokat, som sitter med under förhöret med barnet. I detta fall vår dotter. Sedan skall den här informationen, dvs att vår dotter har haft en tillfällig vårdnadshavare informeras oss som föräldrar. Dock får detta tidigast ske 4 arbetsdagar efter förhöret med barnet. Varför är förmodligen för att skyldiga inte ska ha någon möjlighet att förbereda sig. Tanken är att förhör skall hinna ske under mellantiden med den/de misstänkta.

Och jag stödjer detta till fullo! För det finns en hel massa äckliga kräk därute som utnyttjar barn så jag säger inget om detta.

Men när vi är på förhör, både vår dotter och vi, den 17 juni. Man konstaterar direkt att det inte finns något fog för misstankarna och åklagare informeras direkt. Åklagaren beslutar direkt om att fallet skall läggas ned. Polisen ringer skola och informerar. Varför kan inte någon ringa alt. maila Tingsrätten och säga detta? Nej, då måste det gå byråkratiskt tillväga. Protokoll skall skrivas och stämplas, sedan skall Tingsrätten ha några veckor på sig. Därefter får vi ett papper som säger att det är nedlagt.

Under tiden så lyser pappret vi fick som en fyrbåk i ögonen. Visst, en ren formalia kan man tycka. Men känslan av att öppna ett brev från Tingsrätten där det står svart på vitt "våldäkt på barn alt övergrepp", "modern bedöms ej som lämplig vårdnadshavare då hon är gift med den misstänkte" tillsammans med ord som hemligstämplat, högsta prioritet osv., den är inte behaglig. Det känns smutsigt.

Det gör att skiten kommer tillbaka. Tankarna snurrar. Vår familj har blivit besudlat av något som är tyvärr en hemsk verkliget för många barn.

Att vara oskyldigt anklagad är obehagligt. Det räcker inte med ett frikännande från polis, åklagare och alla inblandade för att känna sig rentvådd. Jag vet inte vad det är som krävs och jag vet inte varför det är så. Men jag tror att tanken att någon kan överhuvudtaget tänka så här om oss, att det är den som spökar.

Och jag vill ha revansch. Hur och varför vet jag inte, men just i dagsläget kan jag förstå begreppet "ett öga för ett öga". Inga som helst problem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar