Idag hade vi möte på socialen, ett efterlängtat sådan då vi kanske skulle få lite fler svar. På vägen dit bestämde sig maken för att han ville gå själv på mötet. Vilket jag på ett sätt tyckte var skönt, för ända sedan den här historian började har han stängt sig inom sig. Som ett skal, mot mig och mot barnen. Förståeligt, men lik förbannat jäkla jobbigt att leva med. För även om han är värst drabbad, så är vi ändå alla med i det här och lättast är att dela det tillsammans.

Efter mötet så var maken något lättad, för han hade fått ge sin sida av saken. Och personalen på socialen fick en bild över vad som faktiskt låg bakom det hela. Och att hela historien var helt sjuk. Den information vi fick från polisen var något annorlunda mot den som vi fick från socialen. Och med socialens rapport i handen gick jag fan i mig i taket. Allt som vi gjort som föräldrar, i positiv anda och av omtanke om våra barn har vänts mot oss. Hur sjukt som helst och jag vet inte riktigt hur jag skall agera. Min första spontana tanke var att ringa varenda förälder och undra vad det är som pågår. Den andra var att skriva ett brev till att alla föräldrar och berätta allt som hänt. Och den tredje tanken var att polisanmäla skolan, inte för det här utan för deras sätt att mörklägga allt som skett i skolan vilket har lätt fram till att det här kunde ske.

Storyn i korthet, som vi fick från socialen är följande: ett barn i klassen säger till en kompis att hon sett vår yngsta dotter utföra en onämnbar handling på sin far. Det här barnet berättar det i sin tur för ännu en annan kamrat som berättar det för sin far. Som anmäler till skolan.

Det barn som socialen utrederer är det barn som har hört det i 3:e hand och bedömer det barnet som trovärdigt. Varför har då polisen fått informationen att det är storasystern som sagt detta till en klasskamrat på skolgården? När vi frågade polisen vilket barn som storasyster skulle ha sagt det till fick vi informationen att barnet inte kände igen storasysters klasskamrat och kunde inte identifiera henne. Och så visar sig storyn vara helt annorlunda! Varför förhörde då inte polisen det barn som säger sig ha sett henne utföra handlingen?

Utdraget från socialens protokoll visar även att en hel massa rykten och skitsnack har omvandlats till verklighet. Och man har ryckt ut kommentarer ur sitt sammanhang och använt sig av det i sin anmälan.

Andra saker man har vridit och vänt på är:

1. Maken är så ofta i skolan, varför? För dett första, hur bra är det inte med en engagerad förälder som hämtar och lämnar sina barn i skolan. Och som ca 1 gång i månad varit med en timme eller två, eftersom det har varit stökigt i klassen. Men i det här fallet vänds det mot oss, som något underligt. Om det varit jag som hämtat och lämnat hade kommentaren inte dykt upp, men nu arbetar jag heltid och maken inte full tid så det har fungerat bättre för oss. Men så jämlika har vi tydligen inte blivit, utan att det blir frågetecken när en pappa engagerar sig.

2. På ett föräldra möte tar jag och en förälder upp att vi tycker att barnen har ett ganska grovt språk sinsemellan och att vi tillsammans borde stävja det. Det står i socialens protokoll att en förälder har till uppgiftslämnaren, efter mötet, i förtroende sagt att "de skulle bara veta vilket avancerat sexuellt språk deras dotter har och vad hon googlar på, för det har hon gjort tillsammans med vår dotter". Men hallå, det är ju det vi reagerade för och ville att vi gemensamt skulle åtgärda. Men det står INGENSTANS att det var jag som tog upp det på mötet! Det behagar man glömma bort.

3. Det noteras, med hjälp från personal på skolan, att vår dotter är kontaktsökande och gärna kramas, och skall ha sagt "för det får mig att må bra". Vilket noteras att hon skall ha sagt i 6 års. Jaha, och vad i helvete är det för konstigt med det? Jag är innerligt glad att vår dotter tycker om att kramas. Men här hamnar det i socialens utredning med kommentaren "bör undersökas". Hur sjukt är inte det!

4. Man har noterat att storasyster har gått på BUP, och skriver att hon inte har vänner, svårt med gränser osv. vilket har vänts mot henne. Alla dessa reaktioner kom för att hon blev grovt mobbad, med lärarens goda minne. Att hon gick på BUP för att hon blev mobbad noteras inte och att hon nu, efter att ha bytt klass, har det kanonbra i skolan med bra kamrater och att hennes lärare sedan klassbytet tycker att det är en helt underbar tjej! Den biten tar man inte upp överhuvudtaget.

5. Föräldern som gjort anmälan har noterat att dottern brukar se lite sorgsen ut ibland, inte alls är lika utåtriktad som tidigare. Tacka fan för det! Hon har blivit illa utsatt av sina kamrater, när hon protesterat mot att de uppfört sig illa. Hon har blivit sparkad och slagen på, precis som många av sina kamrater då det har varit "flugornas herre" och den starkaste har styrt. Men det vet inte denne förälder eftersom läraren valt att mörka situationen och inte informerat föräldrarna. Men det vänds då mot oss och att det är i hemmet hon farit illa - definitivt inte skolan.

6. Vid ett tillfälle för säkert 1 år sedan säger jag till en förälder att dottern ville ha bikini under kläderna i skolan, för hon hade sett 2 klasskamrater ha "bikinibh" på sig i skolan. Det har denne förälder tagit upp i sin anmälan. Men hallå, vi pratar om små tjejer som vill bli stora. Som ser framtiden med läppstift och annat som en spännande framtid. Men i det här fallet noteras det som något avvikande.

Och det är alltså detta som gjort att min make har blivit misstänkt för våldäkt på sitt eget barn! Hur jävla lätt det inte att misstolka allt om man vill?

Vad ska jag göra? Hur högt skall jag skrika? Har ni något råd?