tisdag 14 juli 2009

Nu har jag pratat med polisen och den tjejen som jag haft kontakt med är helt underbar. Hon sa bl a att när de först fick in anmälan så förstod det att det var något sånt här som låg bakom, för det var ingen av de vanliga varningssignalerna som fanns med. Men de var ju ändå tvungna att utreda.

Hon sa även att hon tyckte förslaget från socialen var ett ypperligt förslag, de hade gjort så i ett annat sammanhang med mycket bra resultat. Däremot måste det vara skolan som ber dem komma dit, då tanken är att de skall hålla information i klassen. Och om skolan inte går med på det, då vet jag fasiken inte vad jag gör. Möjligen som polisen sa; om skolan har att välja mellan att låta oss komma dit eller en anmälan till Skolverket så borde svaret vara givet. Kanske är det så det ska framställas....

Jag tackar vår lyckliga stjärna att personen på socialen verkar ha absolut alla hästar hemma. Jag är en lyckligare över att ha träffat på otroligt kompetenta poliser som har sett saker och ting för vad det är.

Tänk om jag och maken hade legat i vårdnadstvist och något sånt här hade hänt? Tänk om polisen inte varit så proffsiga som de var, vad hade hänt då?

Kontakten med polisen och socialen har hjälpt oss, stärkt oss. När vi märker att de helt och fullt litar på oss så är det en bekräftelse. Personen på socialen sa mycket klokt att om man väljer att tolka saker negativt så är det lätt att tolka även de bästa intentioner så, vilket har skett i det här fallet. Och dumhet är det svårt att slåss mot....

Nu har jag och maken bestämt oss för att vi skall kräva ett möte med rektor, studierektor, kurator och ansvarig personal i skolan. Vi skall lägga fram kuratorns rapport och be dem förklara deras tolkningar. Och be dem förklara hur de tänkte. Varför de anmälde i det här fallet när vi vet att det finns betydligt starkare indicier på felaktigheter, som de valt att inte anmäla. Möjligen för att det då gäller en av "deras egna".

Det känns skönt att ha en plan, det är lättare att agera när man är arg än när man är ett offer. Och jag vägrar vara ett offer i den här situationen.

2 kommentarer:

  1. Bra jobbat och all ära till polisen som gjort ett proffsigt arbete. En solskenshistoria trots efterverkningarna av de andra instansernas inkompetens.

    SvaraRadera
  2. det är tur att det iaf fanns några ljuspunkter i det här traumat

    SvaraRadera